Vem man än möter i livet, en nära anhörig, vän, läkare, terapeut etc. är det egentligen bara man själv som "sitter inne med sin egen sanning". En terapeut jag gick privat hos för mer än 20 år sedan sa en gång något i stil med att den största experten på mig själv är JAG. Visst är det så och det blir så fel när någon annan "lägger sig i och vill bestämma".  Om jag ber någon om ett råd är det EN sak men annars kan det bli riktigt galet.  Men "på ensamhetens strand" kan man till slut finna mycket gemenskap och där kan man i tystnaden höra ett eko från en svunnen tid.  Man kan till slut "hitta hem" och finna det man har sökt så länge.  Det inger hopp.